Djuren vet!

Är du också lycklig matte eller husse till ett eller kanske flera djur? Själv har jag i större delen av mitt liv haft katt. Och de år jag inte hade katt längtade jag efter en. Djuren är helt fantastiska och i mycket  större utsträckning än vi många gånger förstår. Minns ni tsunamikatastrofen 2004? Djuren visste redan långt innan att det var viktigt att ta sig upp i bergen. De KÄNDE att något farligt var i annalkande.Och tack vare djuren var det  många som också räddades. Djuren är våra lärare! De har en vishet långt utöver vår många gånger och är helt och hållet inställda på kärlek. En katt dömer dig inte, misstror dig inte och ger dig villkorslös kärlek oavsett situation. Djuren hjälper oss att ställa in frekvensen för att må bra. Katten lägger sig i mitt knä och spinner så att jag också kommer i god balans. Och mycket riktigt gör jag det också!
Min katt Lisa fick jag för 2½ år sedan. Jag önskade en katt som "pratade". Och det fick jag verkligen! Lisa och jag pratar massor varje dag. Så snart jag "blivit med katt" igen märkte jag hur mycket mer jag log varje dag, kände mig glad och förväntansfull. Och det var så roligt att få ta hand om en liten varelse igen. Jag har ju inga barn, så för mig var det viktigt. Lisa är mitt lilla barn. Men med full respekt för att hon är just en katt och behöver sånt som katter behöver, få leka, klösa, jaga o s v.

I ett av radioprogrammen jag gör i LifeRadio Göteborg hade vi med två helmysiga ingenjörer, Lars Landström och Jan Jutander. Vi pratade om energifältet vi alla har omkring oss, eller "Bandet - tomrummet som förenar" som Lynne McTaggarts bok heter och som programmet handlade om. I dag kan man alltså mäta hur vi påverkar varandra genom att tänka goda tankar om varann, oavsett avstånd.
Det går att mäta hur mitt sinnestillstånd förändras. Jan hade med sig en "Mind Lamp" till studion, som kan mäta just energifältet och avgöra när vi är samstämda. Jag var ju tvungen att köpa en sån här lampa från USA för att testa hemma. Den fick stå framme och jag lade märke till när den talade om att jag var i ett speciellt känsloläge. Jag minns att den stod på soffbordet just som Lisa kom och lade sig i mitt knä. Jag blir alltid glad och harmonisk då och Lisa likaså. Och mycket riktigt då började lampan lysa med tydligt grönt sken.

Jag är så tacksam för att få ha min underbara lilla Lisa. Hon gör stor skillnad i mitt liv. Och det är inte för inte som personer ibland får "djur på recept". De är så viktiga i våra liv och får oss att må bra!
På senare tid har jag också märkt att jag ibland kan se ett litet sken runtomkring henne av oftast grönt ljus, ibland lila. Och speciellt när jag jobbat en hel vecka och kommer hem för att koppla av, när då Lisa lägger sig i mitt knä för att gosa, så kan jag ibland se (utan lampa) hur det är som ett litet grönt sken alldeles nära hennes kropp.
Djuren vet hur man gör när man mår bra! De visar oss hela tiden på alla möjliga sätt. Det är bara för oss att lyssna, studera och lära!

Blogga eller inte?

Ärligt talat har jag tidigare inte förstått vikten av att blogga. Vad skulle just du ha för intresse av mina tyckanden om mat, kläder, väder, resor, fästingars leverne just på min bakgård, om jag vaknat glad och harmonisk eller sur som ättika denna morgon, ska ligga i sängen o slappa hela dagen eller vad jag planerar för middag?
Kanske är det så att mitt ointresse av att läsa tidningar i hela mitt liv också likställts med att läsa bloggar. När jag var liten tänkte jag att det var vuxna som läste tidningar, så jag brydde mig inte så mycket om det, annat än när fröken i skolan givit oss i läxa att läsa just tidningen eller för min egen del, läsa serierna och vad som skulle komma på TV. PS rutan i GP var också lätt och kul att ta till sig. Jag tänkte helt enkelt att viljan att läsa tidningar skulle komma när jag blev stor. Men icke! Jag tycker det känns som en stor, stor börda att behöva ta sig igenom mängder med text, där dessutom bara ett eller annat kan vara liiite av intresse. Nej, alldeles för stort projekt.
Jag gjorde även försök i mina unga vuxna år att prenumerera på tidningen, för att se om det blev bättre när den kom direkt i min egen brevlåda rakt innanför dörren på lägenheten.
Men det hjälpte inte heller. Oftast blev tidningarna liggande och det blev i stället ytterligare en hög som sedan skulle till återvinningen. Alltså inget tidningsläsande!
MEN när jag tänker efter så har jag faktiskt läst Metro många gånger. Ni vet tidningen som finns vid större hållplatser och tågstationer. Den är lagom stor och det är kortfattade artiklar som man hinner ögna igenom på spårvagnen innan man är framme. Den bara finns där just då man har lite tid över och man kan lägga den för nästa passagerare att läsa. Inga tunga beslut om att "nu ska jag läsa tidningen!" Tack, Metro! För mig passar ni alldeles utmärkt.

Men så sitter jag här och bloggar nu. Ja, det verkar till och med ganska kul!
Jag gillar ju att skriva och har tusen idéer i huvudet allt som oftast. Så det här är ett sätt att skriva av sig dem. Och jag har märkt att jag faktiskt också läser vissa bloggar nu för tiden...om sånt som verkligen intresserar mig. Då kan jag även spontant komma på mig själv att kommentera intressanta inlägg.
Kanske håller jag på att börja förstå på vilken nivå jag vill vara med i debatten. Lite grand då och då när mitt inre säger att "det här är spännande" och då går det helt enkelt inte att låta bli att skriva eller läsa.
Jag lägger mig sällan till med nya  vanor eller skaffar nya prylar förrän jag förstår betydelsen av den. Det tog tid innan jag såg vitsen med en mobiltelefon i mitt liv. Först när jag märkte ett behov, så skaffade jag en. Och nu verkar det som jag till slut också sett vitsen med att blogga.