Blogga eller inte?

Ärligt talat har jag tidigare inte förstått vikten av att blogga. Vad skulle just du ha för intresse av mina tyckanden om mat, kläder, väder, resor, fästingars leverne just på min bakgård, om jag vaknat glad och harmonisk eller sur som ättika denna morgon, ska ligga i sängen o slappa hela dagen eller vad jag planerar för middag?
Kanske är det så att mitt ointresse av att läsa tidningar i hela mitt liv också likställts med att läsa bloggar. När jag var liten tänkte jag att det var vuxna som läste tidningar, så jag brydde mig inte så mycket om det, annat än när fröken i skolan givit oss i läxa att läsa just tidningen eller för min egen del, läsa serierna och vad som skulle komma på TV. PS rutan i GP var också lätt och kul att ta till sig. Jag tänkte helt enkelt att viljan att läsa tidningar skulle komma när jag blev stor. Men icke! Jag tycker det känns som en stor, stor börda att behöva ta sig igenom mängder med text, där dessutom bara ett eller annat kan vara liiite av intresse. Nej, alldeles för stort projekt.
Jag gjorde även försök i mina unga vuxna år att prenumerera på tidningen, för att se om det blev bättre när den kom direkt i min egen brevlåda rakt innanför dörren på lägenheten.
Men det hjälpte inte heller. Oftast blev tidningarna liggande och det blev i stället ytterligare en hög som sedan skulle till återvinningen. Alltså inget tidningsläsande!
MEN när jag tänker efter så har jag faktiskt läst Metro många gånger. Ni vet tidningen som finns vid större hållplatser och tågstationer. Den är lagom stor och det är kortfattade artiklar som man hinner ögna igenom på spårvagnen innan man är framme. Den bara finns där just då man har lite tid över och man kan lägga den för nästa passagerare att läsa. Inga tunga beslut om att "nu ska jag läsa tidningen!" Tack, Metro! För mig passar ni alldeles utmärkt.

Men så sitter jag här och bloggar nu. Ja, det verkar till och med ganska kul!
Jag gillar ju att skriva och har tusen idéer i huvudet allt som oftast. Så det här är ett sätt att skriva av sig dem. Och jag har märkt att jag faktiskt också läser vissa bloggar nu för tiden...om sånt som verkligen intresserar mig. Då kan jag även spontant komma på mig själv att kommentera intressanta inlägg.
Kanske håller jag på att börja förstå på vilken nivå jag vill vara med i debatten. Lite grand då och då när mitt inre säger att "det här är spännande" och då går det helt enkelt inte att låta bli att skriva eller läsa.
Jag lägger mig sällan till med nya  vanor eller skaffar nya prylar förrän jag förstår betydelsen av den. Det tog tid innan jag såg vitsen med en mobiltelefon i mitt liv. Först när jag märkte ett behov, så skaffade jag en. Och nu verkar det som jag till slut också sett vitsen med att blogga.